Mitä ruotsinsuomalaisuus on minulle

Mitä sitten ruotsinsuomalaisuus on minulle?

Vad är då det sverigefinska i mitt liv? Ett av mina allra tidigaste minnen från min barndom är när vi åkte båt över till Finland. Jag var inte många år då. Vi spenderade varje sommar i Finland. Oftast åkte vi runt, E4:an upp till Haparanda och ner på finska sidan. Det var det bästa på hela året, att åka till släktingarna i Finland. Mamma brukade göra i ordning baksätet till mig och min bror, så vi skulle kunna sova där under den ca dygnslånga resan. Inga bilbälten på den tiden inte. -Väck oss vid de stora broarna, brukade vi alltid säga. Stora och lilla Sandöbron vid Höga kusten kändes mäktiga.
Vi brukade stanna i Finland i några veckor, och åka runt för att träffa alla släktingar. Hos mormor var det alltid rejäla frukostar, med olika gröt varje morgon. Neljän viljan puuroa, talkkunaa, mannapuuroa... På söndagar var det risgrynsgröt och ibland hemmagjord jordgubbssoppa till. Rågbröd och rieska. Dagarna, veckorna gick fort och snart var det dags att åka tillbaka till Sverige. Jag ville stanna kvar, jag önskade att vi skulle flytta till Finland och bo där.



Att min finska bakgrund skulle göra mig annorlunda här i Sverige föll mig nog inte in förrän någon gång under mellanstadiet. Jag hade länge varit förtjust i en blond pojke i min klass. Blyg som jag var vågade jag ju inte säga något till honom. Men en dag tyckte mina tjejkompisar att det var dags att fråga chans :-D De stegade bestämt fram till honom för att strax komma tillbaka med hans svar. - Inte med en finne heller! Jag fick alltså inte chans på honom för att jag var finsk... Men lugn, jag ogillar inte honom för det, vi var ju barn :-D
För mig är det viktigt att hålla fast vid det finska. Jag pratade finska med mina söner när de var små, men med min dotter har jag slarvat och det har blivit mycket svenska. Här i Sverige känner jag mig finsk. Men när jag kommer till Finland ses jag som svensk... Meidän ruotsalainen serkku... Jag är nog både finsk och lite svensk... Sverige är ju ändå hemma för mig, även om Finland alltid kommer vara viktigt för mig. Varje sommar kommer den där längtan dit, den försvinner aldrig. Kanske nästa sommar...

No comments